Kisumu
Jag har forsokt komma ikontakt med olika organisationer har men dessvarre har det inte gatt sa bra. Jag har dock hunnit besoka ett barnhem som har omkring ca 300 barn samt ett sjukhus. Pa barnhemmet ville jag ta reda pa hur de jobbar med flickor de raddar fran gatan som har blivit sexuellt utnyttjade. Jag har vant mig vid att inte fa nagra direkta svar och har var det inget undantag. Det dem berattade var i princip att flickorna far utbildning, tak over huvudet och mat for dagen.....
Jag har efter en massa om och men antligen fatt tag pa en homosexuell ung kvinna i Kisumu. Bob hjalpte mig med kontakter, det finns tydligen en "pimp" aka matchmaker for homosexuella har, efter ett telefonsamtal med "pimpen" fixade han en tjej som var villig att stalla upp pa intevju. Jag traffade upp tjejen vid ett kopcenter har och jag fick min intervju over en lunch sedan kom hennes flickvan forbi och joinade oss:) Tjejen jag intervjuade ar 23 ar gammal, hon kom ut som lesbisk nar hon var 18 ar och vid 21 ars aldern blev hon fangslad och misshandlad av polisen for sin laggning samt fick hon ingen mat de tva dagar hon satt inne. Hennes vanner fick kopa ut henne. Hon lever under hot om att bli misshandlad dagligen men den har tjejen ar sa stark och inspirerande att hon viker sig inte utan fortsatter att kampa for sin ratt! Beundransvart! Efter intervjun tog vi en langpromenad i varma Kisumu till hennes hem dar hon bjod pa fika. Senare pa kvallen avslutade vi i Kisumu ganget kvallen pa Kiboko bay med en harlig middag vid Viktoria sjon och som solnedgangen som utsikt. Himmelskt vackert!:)
Jag kanner mig nagolunda klar med mitt projekt, har fatt ihop 4 intevjuer - fd gatu barn, hivsmittat ung kvinna, prostituerade samt en homosexuell och i alla dessa fall ar stigman stor och manniskorna lever under valdigt tuffa omstandigheter. Jag kanner mig otroligt lyckligt lottat att fatt komma ikontakt med dessa otroligt starka manniskor, det ar inte varje dag man blir sa har inspirerad.
Pa fredag ar det dax for semester - vi drar till kusen:) Wooho, Mombassa here we come, dar kommer vi mota upp hela klassen:) Yay! Sedan ska Emelie och jag ta oss tillbaka till Nairobi nagra dagar innan de andra for att gora ett besok pa ECPIK (End child prostitution in Kenya) och sen lyfter planet tillbaka hem mot Stockholm. Kan inte forsta att 6 veckor redan gatt. Otroligt!
Ha det bast tills dess!
Love,
Hidajete (Hide) Spahija
Project work
Hon ar en 28 arig en barnsmamma. Hon har tjanat pengar pa sin kropp i tre ar nu. Hon har ingen man och bada hennes foraldrar ar doda. Innan hon borjade salja sig sa jobbade hon med fiske, hon kopte in fisk for att sedan salja det i marknaden. Pga av tuffa tider gick fisken upp i pris och hon fick inte fisken sald och istallet forlorade hon en massa pengar, hon sag inga andra alternativ an att salja sig for att kunna forsorja sig sjalv och sitt barn. Hon har 5-7 kunder om dagen.
Hon var jatte trevlig och tillmotesgaende, dock gjorde folket runt omkring det svart att intervjua henne. Folk ar sa nyfikna pa varfor tva vasterlandskor sitter dar med henne med ficklampa, penna och papper sa dem stallde sig runt om for att lyssna. Tyvarr fick vi inte ut den djupa faktan vi ville ha av henne men vi fick iaf en del.
Efterat tog vi taxin till nattklubben Kiss club. Dar satt vi i ca en halvtimma och invantade tjejerna. Det var sa pinsamt, Christopher misstog tva unga flickor for prostituerade. Dem hade gatt med pa intervju och allt sa vi trodde ocksa att dem var det och vi blev chockade nar vi fragade nar dem borjade sin buisness for att dem sa att dem borjade for 3 dagar sen och sen kom det fram till att dem borjade ga ut pa klubben for 3 dagar sen for tjejerna var 17 ar. Sa pinsamt, men dem sa inget utan de bara satt vid oss, tysta, medan Christopher letade upp nasta tjej som vi intervjuade.
Det var en 19 ar gammal tjej som borjade salja sig vi 15 ars aldern for att forsorja sin mamma, syster och sin son som nu ar 5 ar. Hon blev gravid nar hon var 14 ar och hennes pojkvan lamnade henne sjalv. Hennes omgivning ar medvetna om att hon saljer sig och alla dem lever pa hennes kropp. Hon har ett mal att sluta nar hennes son ar tio ar men det av svart pga av den ekonomiska tryggheten. Hennes mamma ar sjuk och hennes pappa ar dod. Pga av hennes prostitution har dem nu mat pa bordet. Innan hade dem knapp mat for en maltid. Hennes lillasyster ar 13 ar gammal och gar i skolan. Hon vill halla sin lillasyster borta fran gatan. Det enda positiva hon kan se med sitt yrke ar att hon har slutat dricka, for da gor man inga misstag. Enligt henne sa har hon tva kunder per dag. En short - time for 5000 shilling (25k) och en som ar hela natten for 15 000 shilling(75kr)
Idag hade jag min sista intervju med en 38 arig kvinna. Detta var mojligt genom Pastor Stephen. Motet gick jatte bra och jag fick ut den faktan jag ville. Kvinnan ar en tre barnsmamma som for ett ar sedan tog sig ur prostitutionen. Hennes barn som ar, 23, 16 och 6 ar gammla hade/har ingen aning om vad mamman gjorde, de trodde att hon salde marjuana om natterna. Hon ar en singel mamma som borjade salja sig 2007 da hon blev ranad pa sin egendom. Situtationen forvarrades dagligen och hon var tvungen att salja sina sangar, de fyra fick sova pa golvet.
Det var otroligt svart att sluta pga av ekonomin men pga av de tuffa situationerna hon standigt motte sa fick det vara nog. Hon har varit med om gruppvaldtakter, dar som hon uttryckte sig "bad people" rovade bort henne for att valdta henne. Hon kunde ha mellan 7 - 10 kunder per natt.
Det dem har tjejerna har gemensamt ar den stora radslan. Vissa man vagrar kondom och angesten for hiv tar over. Vissa man springer darifran utan att betala. Dem far standigt uppleva smartan av misshandeln om de vagrar stalla upp pa vissa grejer. Dem kanner skam for sitt yrke, dem ar radda att nagot ska handa deras barn medan de ar borta samt ar de radda for polisen.
Den 38 ariga kvinnan berattade hur polisen slog henne och tog hela hennes veckolon som kunde ligga pa 50 000 shillings (250 kr). Det ar olagligt att vara prostituerad har. Det finns tva kategorier av poliser, den snalla och den elake. Men bada ar efter pengar endast att den elake misshandlar dem forst och sen tar pengarna.
Det var lite kort om mina intervjuer. Har ni fragor ar det bara att maila.
Innan jag avslutar ska jag bara beratta om barnen igen. Barnen ar tillbaka hos sin mamma och hon var inte alls glad over att se dem. Barnen har varit borta sedan december. Pojken ar sju ar och flickan tio. De har aldrig gatt i skola, ar fran en mycket fattig familj. Carina och Filip foljde med barnen till deras hemstad i lordags och letade ratt pa deras hem. Mamma skickade over pengar for att betala deras hembiljett. Carina tog flickan till sjukan for hon var kokhet, visade sig att hon hade Malaria. Carina betalade runt 40 000 shillings for hennes medicin. Hon var en riktig parla med barnen. Nu ar dem hemma och mamman har lovat att ta hand om barnen. Vi far se.
Vi tog ut dem pa marknaden i fredags for att kopa klader at dem och da passar tjuvarna pa att stjala min kamera ur min ficka. Idioter! Dem ringa in oss och tog pa barnen och dem visste att jag skulle skydda barnen sa dem passade pa att ta min kamera. Sa nu blir det inga bilder. Skiiit!
Nu ar jag kameralos och imorgon ska jag till Kenya. Nu maste jag dra!
Ha det bast,
Love,
Hidajete ( Hide ) Spahija
Mwanza
Onsdagen var en public holiday, en hogtid for muslimerna sa alla kontor var stangda. Vi spenderade var tid vid poolen faktiskt:) Mycket uppskattat:)
I torsdags besokte vi Plan international. Det var intressant och hora vilka projekt de har och man marker valdigt fort vilket som ar landets stora problem - HIV/AIDS. Alla organisationer har jobbar med hiv fragor. Dessvarre jobbar de inte med barnprostitution mer an att de har en kampanj som heter Because i'm a girl. Dock fick jag numret fran Plan till en organisationen Capripoint youth som jobbar bla med att fa bort prostituerade fran gatan genom att erbjuda dem jobb inom catering och tailoring. (sommerska)
Sa fort jag kom tillbaka till hotellet ringde jag upp Mr. Kusekwa som en timma senare dok upp pa hotellet tillsammans med hans kollega Dennis. Tva jatte trevliga och tillmotesgaende unga killar som gor ett fantastiskt jobb. Kusekwa skulle till Nairobi 40 min innan han dok upp for att presentera sig sjalv, jag uppskattade det otroligt mycket.
Efter att Dennis kort Kusekwa och hans andre kollega till flygplatsen kom han for att hamta upp mig och vi korde till deras kontor och dar hade vi en tre timmars lang intressant diskussion. Dem ar fem unga killar runt 29-30 ars aldern som startade en organisation for att hjalpa ungdomar. Bade unga man och kvinnor. Eftersom det ar olagligt att vara homosexuell har sa hittar man inte man som saljer sex, dock hjalper man dem ur drogharjan.
Jag fick aven traffa en tredje kollega till dem, Christopher, som jag kommer jobba mycket med. For att jag ska fa en inblick i deras arbete och for att se hur gatuprostitutionen ar sa ska Christopher imorgon kvall ta mig runt till alla stallerna de befinner sig pa. Nu finns det tva kategorier av prostituerade. Low - class som befinner sig pa gatan och som lokalbefolkningen koper och high-class som befinner sig pa olika hotell. Vi ska se bada. Sedan ska Chrisopher hjalpa mig att fa en intervju med dem. Oftast sa borjar dem med att lura kvinnan att dem ar som vilken kund som helst. De koper kvinnan en drink osv. Sedan nar de kommer till hotllet sa borjar dem fraga ut kvinnan om varfor hon gor detta, vad hennes drom ar osv. Sedan forsoker dem overtala kvinnan att komma till deras kontor dagen efter for att visa henne vad dem har att erbjuda istallet. Overtalningsprocessen ar flera dagar lang. Kvinnorna ar mellan 12 - 40 ar gammla. Och det som driver dem ut pa gatan ar fattigdomen. Vissa flickor blir salda av sina foraldrar for fisk da vi bor runt Viktoriasjon. Manga unga flickor blir salda av deras aldre syskon pa gatan. De flesta kunder ar vita aldre man som vi har vittnat kopa en prostituerad. Sjukt!
Imorse hade jag bokat in ett mote med Pastor Stephen som aven han driver ett projektsedan 2006 tillsammans med sin fru om att fa bort prostitutionen, dock gor Pastor Stephen det i bibelns namn da han vill erbjuda dessa unga tjejer en chans att komma till Paradiset istallet men han gor exakt samma jobb. Bade Pastor Stephen och Capripoint youth har inspirerat mig en massa. Det ar helt otroliga manniskor. Prostitution ar ett sadan tabubelagt ord och sa fort jag fragar organisationer om de driver projekt som har med mitt amne att gora sa blir det sa obekvama och tittar ner. Man ser prostituerade som valdigt smutsiga tjejer och man vill inte veta av dem. Stigman ar valdigt hog. Dock tycker jag det ar sa konstigt att ingen vill diskutera det, man diskuterar hellre hiv men man diskuterar inte att prostitution ar ett stort bidrag till varfor det finns hiv. Koparna vill inte skydda sig och tjejerna har inte mycket att saga till om.
Aven pa mandag ska jag intervjua en fd prostituerad. Ska bli spannande!
Efter att vi gick hem fran Pastorn oppnade himlen sig och det oser ner regn. Carina och jag springer och staller oss under ett tak och efter en kvart kommer tva barn gaendes i os regnet, radda och kalla. Efter att folk oversatt at oss efter en massa om och men sa visade det sig att barnen som blev skickade till sin uncle inte var valkomna dar och hem till foraldrarna ar 3 timmar med buss och bat samt att den aldre flickan inte vill ga hem till dem sa de har antagligen rymt. Det Carina och jag gor ar att vi tar med barnen till vart hotell (efter att vi fragat dem, sjalvklart), duschar dem, tar pa dem torra klader, later dem vila och ger dem mat. De hade inte atit sen i forrigar. Dem ska sova over har inatt sen sa aker vi tillsammans med dem till deras foraldrar. Vi ska aven ta kontakt med ett barnhem for de vet hur man hanterar sadana fall.
Nu ska jag fortsatta med mitt projekt.
Ha det bast!
Love,
Hidajete (Hide) Spahija
Migori, Safari and Tanzania
Kan borja med att skriva att vi nu ar i Tanzania, anlande i sondags kvall. Har dessvarre inte mycket tid vi datorn sa ska forsoka mitt basta med att sammanfatta veckan.
I mandags kom vi tillbaka till Migori. Vi fick ledigt den dagen sa vi bara tog det lungt. Bob kom over sa vi lagade middag tillsammans alla vi fem. Det var trevligt.
Tisdagen var det full rulle aven om det gick valdigt sakta. Vi borjade dagen med att ha ett mote med Eunice, branch coordinator. Till var gladje fick vi oss ett schema for veckan. Wooho! Klockan 12 var det sagt att vi skulle till St Francis, skolan for de foraldrarlosa barnen. Vi hade bestamt att vi skulle kopa med oss en sack ris och leka med barnen. Klockan 12 blev helt plotsligt klockan tva for allting ar "pole pole" har (langsamt). Det tog oss tva timmar att kopa en 100kg sack med ris for att RK volontarern skulle hjalpa oss och det var sa pinsamt nar vi kom upp dit for da stod barnen redan dar och vantade pa oss... i tva timmar. Och de hade gjort upp varsta schemat med. Vi fyra visste inte vart vi skulle ta vagen, det var otroligt pinsamt att vara sa sen. Men dagen blev lyckad anda, vi lekte med barnen, sjong och dansade. Sedan fick vi plantera ett varsit trad och Francis, lararen, bjod over oss alla pa middag hos honom pa riktig afrikansk mat. Mycket trevligt!
I onsdags hade vi home based care, ute i Muhuru bay, det innebar att RK aker ut till hiv drabbade och pratar med dem, ger dem socialstod och kollar efter deras behov. Vi besokte tva unga kvinnor runt min alder och en man runt 50 ars aldern. Omstandigheterna dar var precis som den bilden man har av Afrika. Utmarglade barn med uppsvullna magar, riktig torka och hygien nivan ar lika med noll. Den forsta kvinnan vi traffade var en 21 arig tva barns mamma. Hennes forsta dotter fick hon nar hon var endast 13 ar gammal. Bade hon, dottern och hennes make ar hiv positiva. Hennes nyfodde son ar dock negativ sa nu kollar roda korsets sa att barnet endast far i sig brostmjolk under sex manader. Visst later det galet, for det ar genom brostmjolk som den storsta smittrisken ar for ett barn. Dock fick vi reda pa att om man under 6 mandader endast ger barnet mat genom brostmjolk sa ar smittrisken mindre. For ger man barnet vanlig mat sa kan de skara upp i halsen och om barnet sedan far i sig brostmjolken o de kommer in i saret sa kan barnet bli smittad. Men man bor sluta brostmjolka efter sex manader.
Vi fann aven att hennes aldsta dotter som nu ar 8 ar gammal inte var i skolan. Vi fragade mamman varfor hon var hemma om hon var sjuk eller nat. Det visade sig att till nasta ar sa kostar skolan for henne. Sa de hade inte rad att lata henne ga i skolan. Det kostar sju kroner i manaden for henne att ga i skolan. Sa tillsammans betalade vi fyra hennes skolgang for det har aret, for nasta ar det gratis skola.
Det tredje besoket berorde mig otroligt mycket. Vi besokte en 23 ar gammal hiv smittad mamma. Hon var andra fru till en man som sag ut att vara hennes pappa. Han misshandlar henne bade fysiskt och psykiskt. Vi skulle aka over for att se hur det var med hennes bebis for att det hade gatt sex manader som hon ammat. Nar vi kom fram visade det sig att barnet hade dott for tre veckor sen. Man sag hur fortryckt hon var. Sa fort mannen kom in i hyddan sa satte hon sig i ett horn pa golvet och vagade inte saga ett ord. Det var hjartskarande att se. Och sa kommer hon leva resten av sitt liv. Nar vi fragade dem unga kvinnorna hur de sag pa framtiden sa skrattade dem lite nervost och sa inget mer.
I torsdags besokte vi ett kvinnofangelse i Migori. Polischefen forklarade sa fint att dessa kvinnor satt inne for sma, sma brott som att stjala en annan bebis. Sjukt! Man markte hur falsk polischefen var, hon malade upp varsta paradisbilden av fangelset och avslutade fint med att vi eventuellt kunde fixa symaskiner till fangarna och ett utbyte i Sverige. Vart vi an gar sa forvantar sig folk en massa av oss pga av var hudfarg och for att de tror att vi ar fran Roda Korset och inte studenter fran Roda Korsets folkhogskola. Vart att namna att det var mammor pa fangelset och de hade sina sma barn dar med sig. Barnen bodde i cellen med dem.
Efter besoket pa fangelset tog vi taxi till Ministry of gender, children and socialdevelopment som ligger i Kuria. Dar ar konsstympning otroligt vanligt. Jag var super nojd med besoket, vi fick ihop sa mycket fakta och nytt om konsstympning och det hela ar sa vidrigt. Man maste vara mellan 9-15 ar gammal nar man gar igenom det. Det ar en overgang fran barndomen till vuxenlivet. Blir inte flickan konsstympad innan 15 ar da ar hon "forkastad". Och efter att dem har gatt igen en "fair cut" som innebar att dem tar bort en del av klitoris (i kuria, det ar olika i olika omraden )sa maste dem GA hem medans de andra firar att hon har blivit en kvinna. Sa man anordnar i princip en parad for dessa tjejer. Detta hander bara i december manad. Efter att ha blivit "kvinna" sa far man inte langre ga i skolan utan da ska man lara sig hemmasysslor for att forbereda sig for att bli nagons fru. Ens barndom forsvinner.
I fredags kopte vi var get!!! Tack alla for era bidrag. Vi akte till en bonde, tog oss 20 min med motorcykel, kollade in geterna, akte en kvart till for att betala bonden som var pa sin farm, akte tillbaka till hans hem for att hamta upp geten vi betalade for - det visade sig vara en frisk, gravid get sa det var dubbel lycka, kanske trippel med:) Geten ger 6 liter mjolk om dagen 3 pa morgonen och tre pa kvallen. Det var helt fantastiskt att lamna over geten. Bilder kommer, jag lovar! Internet ar sa segt har att man inte kan lagga upp bilder:S
Sen kom klassen over till Migori, vi hade final meeting och sedan hade var Migori grupp avslutningsmiddag med volontarerna i vart guest house.
Tidigt pa lordag morgon begav vi oss till Masaai Mara - safari. Vi sov i talt ute i vildmarken, helt underbart! Vi fick se the Big Five, Rhino, cheeta, elephant, Buffalo, Lion:) Plus massa massa andra djur sa vi hade verkligen tur. Noshorningarna ar valdigt svara att se. Vi besokte aven en masaj by - well Massai Mara ar dar masajerna bor:) Det var haftigt aven fast masajbyn var lite val turist uppgjord:)
Efter safarihelgen sa satt vi 10 timmar i en bil utan mat pa vag upp till Tanzania. Det var inte alls ok. Alla var irriterade, griniga och trotta och med all anledning. Men nu ar vi i staden Mwanza. Vi kom i sondags kvall och igar tog vi det bara lugnt, kollade in staden, gick runt pa marknaden och at gott. Nu ska vi traffa Roda Korset:)
Ha det bast!
Love,
Hidajete (Hide) Spahija
Migori branch - Red Cross
I tisdags hamnade vi efter fyra timmars bussfard i Migori. Forsta intryck: WOW! Vad ar detta? Vart har vi hamnat och vad ska vi gora nu? Sa fort vi klev ur bussen flockade folk runt oss Mzungus och vissa var smatt berusade sa det var inte sa speciellt trevligt. Efter ca 20 min kom antligen RK och hamtade upp oss trottingar och korde oss till vart guest house. Vart att namna ar att i Kenya har man infort en lag 2010 som sager att man inte far dricka forran 17.00 till 23.00
Jag sakande Kisumu redan jag kom fram men sen fram mot kvallen nar vi larde kanna vara grannar, Charles och Shane sa blev allting mycket battre. Vi delar kok med andra fran hotellet dar vi lagar var egna mat. Vi har ingen fungerande dusch och vi delar toalett med massa fina sma djur och odlor:)
Migori ar en landsbygd dar det inte finns nagra vagar knappt. Livet i Migori slutar efter klockan 18.00, sen ar det bara hem som galler. Nu har vi dock borja se charmen i staden och har traffat underbara manniskor:)Dock bestamde vi oss redan forsta dagen att bege oss tillbaka till Kisumu under helgen och har ar vi nu och roar oss:)
Mycket ar Hakuna matata har. Dagen darpa skulle vi borja folja RK:s arbete. Det borjar med att vi tre (Tiina, Karin och jag, Anna ar kvar i Kisumu da hon var for sjuk for att resa) bara sitter pa kontoret i en timma och lyssnar pa nar dem pratar Swahili med varandra. Ingen pratade knappt med oss och vi hade ingen aning om vad vi skulle gora. Efter en timma far vi reda pa att vi ska till St Francis skola for hemlosa barn. Skolan sponsrar av USaid samt Grace Africa. Det var en valdigt intressant vistelse. Det gar 105 elever pa skolan och 30% av barnen lever med hiv. Eftersom barnen hade lektioner da sa kunde vi inte leka med dem. Sa vi bestamde oss for att ga tillbaka till skolan pa tisdag under deras lunchtid och ha lite aktiviteter.
Samma dag besokte vi aven en Teachers Collage dar RK Migori skulle varva medlemmar. Nar vi val sitter dar sa kommer en av RK volontarer fram till mig och ber mig halla dagen om Roda Korset. Dar blev vi lite irriterade att dem ber oss i samma sekund som det galler nar vi umgats med dem hela dagen. Vi kom dock overens om att vi kunde beratta om RK arbete i Sverige.
Manga mistar oss for att vara Roda Korsare snarare an elever som gar pa en skola under de namnet. Det kan bli lite jobbigt ibland.
Torsdagen var absolut bland den basta dagen i Migori. Vi borjade med att motas upp pa konotoret innan vi begav oss till Mount Everest - ett data center som en av volontarerna pa RK har startat upp. Dem hjalper ungdomar att lara sig datorer, forelaser om deras rattigheter och har en hel arbete om hiv & aids. Mycket intressant och inspirerande. Efter vart mote dar var det lunch sedan begav vi oss till en internat skola for pojkar lite utanfor Migor - Urir highschool for boys. Annu en gang blev vi inkastade i nagot vi inte hade en aning om sa vi fick improvisera fram en liten lektionen med nagra varderingsovningar om barnsrattigheter samt nan lek. Det gick anda bra, vi ska tillbaka dit pa torsdag och halla workshops med eleverna. Den har gangen forbereda.
Pa kvallen blev vi serverade en utsokt middag som vara nyfunna vanner, Alfred och Bob lagade till oss. Det var en trevlig kvall:) Bob ar en av volontarerna pa RK. Han ar en av dem manniskorna som inspirerar mig nagot enormt mycket. En sadan fantastisk manniska som gatt igenom sa mycket och idag, 26 ar gammal, jobbar han for att andra ska fa det battre. Han har aven inspirerat mig att kanske byta riktning pa mitt projekt.
Det som slog mig haromdagen nar jag pratade med honom var att allt jag kom hit for att lara mig om, allt som jag last om i bocker och som jag letat runt om i olika organisationer finns i dem jag traffar nu. Han har sjalv varit ett gatubarn da hans mamma dog nar han var sju och hans pappa har han aldrig ens sett. Manga av dem jag traffat har varit foraldrarlosa och jobbat sig upp till vilka dem ar nu! Wow!
Igar var en kort dag i Migori. Vi besokte Pap Widows - ett center dar ankor som ar hiv positiva traffas och tar hand om foraldrarlosa barn som aven dem lever med hiv. Dem har kvinnorna gor ett otroligt arbete med att uppfostra dem har barnen och ge dem utbidning genom att salja ko mjolk och get mjolk. For att fa det att ga runt sa behover dem en get till som de kan mjolka. Dem tar hand om 32 barn. En get kostar 3 500 kr och vi i Migori gruppen har gjort detta till ett projekt att samla in pengar for dessa kvinnor och barn. Vi hoppas pa er hjalp! Tanken ar kopa dem en get innan vi aker till Tanzania den 12 februari som vi behover er hjalp fort! Pengarna kan skickas in pa kontonr: 8169-5,913 749 519-9. Hjalp oss att hjalpa. Detta gynnar sa manga i samhallet. Skippa en dags latte eller donken. Varje krona bidrar!
Nu ska vi traffa Joseph igen!
Ha det bast!
Love,
Hidajete (Hide) Spahija
Mzungu
Idag ar det precis en vecka som vi har varit har och halva gruppen har redan lyckats bli sa sjuka att det fatt aka in till sjukan och fatt antibiotika. Aven lakaren blev forvanad nar jag i fredags foljde med forsta sjuklingen , Olof, till sjukhuset. De har namligen fatt i sig en baktierie som man egentligen far efter att ha varit i landet i minst tio dagar. Intressant. Sjalv ar jag dock frisk som en notkarna och endast trott av varmen. Har spenderat delar av min helg pa sjukhuset med mina sjuklingar dock har det enda varit kul for har ar det sa sjalvklart att man pratar med allt och alla sa det slutade med att man larde kanna nastintill alla pa sjukuset:)
Jag ar fortfarande kvar i Kisumu, imorgon bitti runt kl: 10.00(kenyansk tid) tar vi bussen till Migori som tar mellan 4-6 timmar, beroende pa vagen och chaffisen. Migori ar lite svalare an Kisumu sa det ska bli skont att komma ivag fran den har hettande varmen. Att sova under mygnat ar inte alltid det skonaste aven om det ar mysigt, ens eget krypin liksom.
I ovrigt har jag haft det grymt roligt. Vi har avslutat var forsta hjalpen utbildning som var pa tva dagar. Vi har haft samarbetsovningar och en massa dans. Kenyanerna alskar att dansa sa vi har dansat valdigt mycket. I princip hela tiden:) Och man dansar alltid sjalv i en ring. Vi har aven varit ute pa en kenyans klubb och dansat - woohoo sager jag bara. Det ar precis som man har tankt sig - hett! Volontarerna som vi dansar med kan verkligen dansa! Riktigt lyckad kvall!
Maste bara namna en valdigt cheezy grej vi gjort. Jag kan vara ratt cheezy av mig men detta slar allt...verkligen. Under den har tiden vi varit med volontarerna har vi blivit tilldelade en parkamerat. Jag fick en jatte trevlig, 19 arig kille vid namn Leonard. Bilder kommer senare:) Men det cheeziga var att vi skulle forst beratta for varandra vad vi at till frukost, vad gor oss ledsna samt vad gor oss glada och sedan skulle vi sta upp - face to face och kolla varanda djup in i ogonen och halla varanndras hander under en hel lat med Celin Dion och forklara for varandra hur vi skulle fortsatta var vanskap och om det var evigt. Det dar kandes lite val over the top!
Annars har det varit great. Man kan rora sig fritt pa gatan utan att ta taxi overallt. Jag alskar det. Skon att kanna sig fri. Vi har manniskor som skriker - Mzungu efter en hela tiden. Mzungu betyder viting. Jag tycker bara det ar roligt for dem skrattar varje gang dem gor det sa - man far bjuda pa det:)
Vi har besokt organisationen - Friends pioneer som bla ar Sida sponsrat. Joseph som driver organisationen har startat upp skolor i slummen. Han motte upp oss pa vart guest house och tillsammans gick vi genom slummen till hans guest house som han har for sina volontarer. Vi hade tagit med oss klader fran Sverige som skulle delas ut. Joseph ar en valdigt inspirerande ung man pa 27 ar. Han har aven startat upp ett internet cafe av en gammal container. Barnen i omradet var helt underbara, dem kom springandes till en och kramade om en... Underbart!
Samt sa sag man vilken karlek Jospeh fick av barnen och da vet man vilket bra jobb han gor.
Jag har aven hunnit bada:) min forsta pool-dag igar pa Kisumu hotell. Idag har vi besokt VI-skogen och sett hur deras arbete gar till. http://www.viskogen.se/ Klicka har for att lasa mer om deras arbete som ar ett svensk startat projekt.
Idag avslutade somliga av oss pa The grillhouse som har blivit ett stammis stalle for oss har i Kisumu. Nu ska jag mota upp hela klassen for efterratt pa The Rooftop. Sista kvallen som helklass i Afrika. Imorgen beger vi oss til vara respektive stader:)
So long!
Love,
Hidajete ( Hide) Spahija
Hakuna matata!
Shit, jag kommer ihag att nar jag kom hem fran Indien sa svor jag pa att jag skulle till Afrika nagon dag. Jag visste inte hur eller nar, bara att jag pa nagot satt skulle ta mig dit. Sex veckor efter att jag kom hem sokte jag till Roda Korsets folkhogskola och nu ar jag i Kenya och har det helt underbart fantastiskt!
Och jag vet inte ens vart jag ska borja sa jag sammanfattar kort fran dag ett.
Resan gick toppen trots att turkish airlines inte ar nagon hojdare att aka med. Det var sjukt trangt, dalig mat och flygvardinnorna sag ut som dem ville att nagon skulle skjuta dem... men vi hade kul och kom fram 02.10 till Nairobi.
Vi spenderade tre natter i Nairobi da vi bla hann med giraff center dar jag fick kyssa en giraff:), vi har besokt Roda Korsets huvudkontor i Nairobi, vilket jag maste passa pa att saga ar helt fantastiskt inspirerande. Dem har over 500 anstallda och runt 70.000 volontarer over hela Kenya och volontarerna ar mellan aldrarna 18-30. Vi har mycket att lara oss av dem. De ar de starkaste RK i Afrika. Dem har aven en egen ambulans utover den statliga som man kan ringa till vid olyckor. Kan passa pa att skriva att Kenya ligger pa topp 5 av antalet mest trafikolyckor i varlden.
Senare samma dag hann vi med ett studiebesok pa Lutheran refugee federation som tar hand om somaliska flyktningar. Besoket var otroligt larorikt och skapade en enorm forstaelse for andra manniskor satt att leva.
Varje kvall har vi avslutat pa en skon uteservering med god men icke sa smakrrik mat. Vi ar inte sjuka iaf. I Nairboi bodde vi pa ett ur mysigt guest house med avocadotrad utanfor, toaletter som inte gick att spola men med pannkakor till frukost o farsk frukt - mango, papaya, vattenmelon.... mumma:)
Dag tre satt vi pa en buss i 8 timmar fran Nairobi till staden Kisumu som ligger vid Viktoria sjon. Sjuukt underbar resa med varldens finaste natur. Jag blev sa besviken att korten jag tar inte gor Kenya rattvisa. Vaxtligheten har ar helt fantastiskt. Sa fargrik. Ar helt fascinerad over deras rikedom till natur. Synd att jag inte lyckas formedla den till er:(
Nu ar jag i Kisumu och idag fick vi aran att traffa de RK har och dess volontarer. Grymt rolig dag. Vi larde oss forsta hjalpen pa engelska. Gud vad dem ar bra pa engelska har. De laser eng i alla amnen forutom nar de har Swahili.
Imorgon ska vi fortsatta med forsta hjalpen och i veckan ska jag aven lamna blod till Roda Korset har och pa mandag ska jag bege mig till min stad, Migori, som jag kommer volontararbete i tillsammans med RK dar. Har fatt nyss om att jag kan paborja mitt projekt redan dar om rehabilitering av prostituerade.... More to come...hoppas, hoppas, hoppas!
Avslutningsvis vill jag saga att jag kanner att jag vill gora detta for resten av mitt liv, ska bara hitta ett bra satt att livnara mig pa detta. Kanner mig som den lyckligaste bruden pa CSN. Blir sjukt imponerad over folks styrka har. Hur de kampar med leende pa lapparna och gor det de maste gora for att forhoppningsvis fa mat for dagen.
For mig ar detta lyx, att fa vara har och uppleva allt! Im feeling blessed!
Love,
Hidajete (Hide) Spahija
This time for Africa!
Wooho, nu börjar det dra ihop sig. Fredag redan och på söndag lyfter planet mot varmare breddgrader=)
Vi är 13 elever som åker till Kenya och Tanzania i sju veckor. Vår första tid kommer vi spendera i Kenya där vi kommer följa upp Röda Korsets arbete. Vi är uppdelade i tre grupper varav fyra personer i varje grupp och i tre olika städer. Jag tillsammans med Karin, Tiina och Anna kommer att bo i staden Migori som ligger vid Victoria sjön.
Förhoppningsvis får vi möjligheten att besöka en organisation som tar emot unga kvinnor som flyr undan könsstympning.
Efter vår tid i Kenya ska vi bege oss till Tanzania och staden Mwanza där vi under två veckor kommer att ha egna projektarbeten. Eftersom jag brinner för barn- och kvinnofrågor så handlar mitt projektarbete om att kolla upp hur rehabiliteringen av prostituerade går till då problemet är så tabu belagd. Med detta som utgångspunkt är jag självklart öppensinnad till att lära mig mer om kvinnors situation där nere.
Under resan mellan Kenya och Tanzania är tanken att vi ska på Safari. Eftersom vi har en tight budget kommer vi troligen tillbringa natten under bar himmel, vilket jag tror kommer bjuda på flera trevliga överraskningar (blink blink)
Sista veckan är vi heeeelt lediga. Det innebär SEMESTER!!!=) More to come...;)
Förresten, på Måndag är jag i Kenya... vart är du?;)
ha det bäst
Love,
Hidajete (Hide) Spahija
Here we go again!=)
En vecka kvar
Som vanligt sa har det tagit sin tid for mig att uppdatera bloggen. Men den senaste tiden har gatt ut pa att jag har varit sjuk. Jag fick nagon sorts influensa som bidrog med feber, huvudvark hosta samt ingen som helst rost. Att jag jobbade och holl mig aktiv lattade inte min influensa, men nar man vet att man bara har tva veckor kvar i Indien sa skjuter man garna upp sin sjuka. Nu mar jag batter och har bara hosta kvar.
Hursomhelst. Som alla andra veckor har man lyckas halla sig uppbokad. Vi har avslutat vart volontarjobb. Pa mitt jobb var det inga tarar, verkan fran mig eller personalen som inte gillade att jag tog upp aga diskussionen med rektorn, dock kommer jag sakna barnen, jag larde mig mycket fran dem och et var rorande att hora dem saga, mam, dont leave, stay here forever.
Vi har aven haft var sista utbildningsdag. Utbildningsdagen som Jessica holl tillsammans med sin parkamerat Raji om funkionshindrade var mycket intressant. Det berattades bla om vilka problem funktionshindrade far stotta pa har i Indien.
Varmen i Indien ar otrolig. Det ar runt 40 grader ute och energin nivan ar langt ifran hog, sa man har sovit in dem flesta dagarna for man vantar garna till efter fyra for att hitta pa saker tillsammans. Svensk gruppen har spenderat mycket tid tillsammans nu med. Vi har fatt fint besok fran Mysore gruppen. Min kara partner var med I Karnatakas superstar – the final och aged showen med sitt koncept dar de visade manniskans utveckling i dans och eld uppvisning. Det basta med showen var att dem hade live musik genom hela showen. Dem borjade med djuren, sedan tribal folket, folk dans sedan moderndans och avlsutade med fire dance. Riktigt grymt genomfort. Jag var med honom under TV inspelningen. Jag akte till inspelningen runt fem tiden pa eftermiddagen kom hem till vardfamiljen halv 5 pa morgonen. Det var hardkonkurrans pa nio tavlande, men det var bara tur I oturen att dem inte vann. Nu har dem fatt erbjudande att tavla i India got talent samt ringer telefonen standigt da de far erbjudande att medverka i olika shower. Jag kande mig otroligt stolt nar jag sag dem rocka pa scen, speciellt nar man har foljt deras harda arbete att ta sig dit. Emil och jag kopte 25 rosor som vi delade ut till teamet efter deras upptradande.
I fredags var det sista dagen for oss hos vardfamiljen. Saru och jag bestamde att vi skulle ta ut dem pa fin middag men dessvarre fick en slakting aka akut in till sjukhuset och operara blindtarmen sa vi far ta var middag den kommande fredagen. Det var skont att inte saga hejda utan enkelt, vi syns pa fredag. Nu ar det meningen att vi ska spendera helgen hos vara respektive partners familjer. Igar kvall tog vi ut hans mamma, hans moster, hans moster tva soner samt hans lillebror pa middag och bio. Hans mamma var sa sot, hon tackade oss djupligen for att vi tog ut henne, hon ba; efter 40 ar i Bangalore ar detta forsta gangen jag gar ut pa bio. Det var aven forsta gangen for hans lillebror. Det kandes skont att det blev en lyckad kvall.
Samtidig som jag tycker det ska bli trakigt att lamna Indien ar jag taggad for Sverige fasen. Vi har fatt reda pa vara vardfamiljer samt arbetsplats. Jag kommer berattade mer om vardfamiljen och arbetsplatsen nar jag kommer till Sverige, dock kan jag avsloja att jag kommer jobba pa en fritidsgard vilket jag tycker ska bli otroligt spannade och roligt. Passar min partner och mig utmarkt.
ANTLIGEN, har jag fatt min efterlangtade elefant ridning. Jag kande mig som fem, red elefanten tva ganger, haha… hur maktigt som helst. Wohoo!
I fredags gjorde min partner det gulligaste ever. Runt tio tiden pa fm rovade han bort mig, nyvaken och i pyjmas. Han satte mig pa MC och korde runt mig I en kvart. Det kandes lite dumt att aka runt i min pyjmas i Indien men samtidigt spannande. Da hade han alltsa pa morgonen sett en kamel och bad kamelmannen stanna dar for att han skulle ta dit mig, men nar vi nadde stallet sa var dessvarre kamelmannen inte dar. For mig racket den fina gesten gott och val.
Jag tycker jag har haft en otroligt bra och givande vistelse I Indien och innan avslutningslagret den 3 april ska svenska gruppen spendera 4 dagar i Goa. Vi tar bussen imorgon 18.30. Det ska bli sa skont med en mini semester, att fa slappna av och njuta av varmen for en gangs skull
Nu ar det TV dags med Sarus familj. Uppdaterar mer pa avslutningslagret efter Goa.
Ha det bast till dess!
Love,
Hidajete ( Hide) Spahija
I'm loving it!
Sist jag skrev berattade jag om att jag skulle halla en overraskningsfest for min partner Saru. Kan med gott samveta saga att festen blev otroligt lyckad. Kunde inget annat med dessa talangfulla vanner han har. Det var live musik som spelades, uppvisning av modern dans, massa sang och skratt och sjalvklart TARTA:) Senare pa kvallen bar det av for middag:) ( Har ater man middag valdigt sent, garna runt tio tiden)
Tart kalas;)
Forutom Saurs 25 ars fest har vi aven firat Petter pa hans 20 arsdag. Hans vardfamilj ordnade ett litet kalas for oss deltagare vilket var mycket uppskattat och mysigt.
Petters kalas firande
Pa jobbfronten sa har jag lyckats rora till att i grytan. Jag kunde inte ta lararnas satt att disciplinera barnen langre. Under barnens ovning infor modevisningen sa slar dem barnen bara for att dem inte kollar upp, gar rakt, bara for att dem skrattar eller ror vid personalen. Dem hotar barnen standigt och skriker hela tiden. Det ar mentalt handikappade barn vi pratar om. Det jag gor ar att jag gar upp till rektorn i skolan, ger odmjuk kritik dar jag berattar hur jag finner detta. Det visade sig att det var mot skolans policy att sla barnen sa ett mote ska hallas med dem inblandade. Dagen efter fick jag inte ens vara pa min avdelning med barnen. Jag fick ett uppdrag att ga upp till datarummet och fixa med outfiten for modevisningen som egentligen redan var klara... hmmm... ska bli spannande att besoka jobbet imorgon. Har haft ledigt pga av festival har.
Hur kan man gora dessa barn illa?
Vi har aven haft CAD day:). Linslusen jag lyckades hamna i tre tidningar angaende var stad kampanj vi hade i ett slumomrade. Vi stade upp ett rena soppberget som var fylld med allt tankbart och otanktbart. Sedan demonstrerade vi om att inte slanga plast och icke vald mot kvinnor. Detta var en riktig bra dag som jag uppskattade valdigt mycket. Vi drog till oss en hel del uppmarksamhet.
Tror Petter missuppfattade uppgiftet LITE;)
Vi har aven fatt aran att traffa den svenske forfattaren till bockerna Guru och Mahtma, Zac O Yeah. Han ar bosatt i Bangalore sen 10 ar tillbaka. Han laste lite ur sina bocker, berattade om sig sjalv, gav oss info om Bangalore. Mycket trevlig stund. Vi tackar var handledare Johan for detta:)
Aven utbildningsdagarna har varit jatte intressanta. Vi har bla lart oss dans samt har vi haft utbildningsdag om Human trafficking. Brinda som jobbar mot trafficking i Bangalore visade oss ett video klipp dar flickor som blivit utsatta for trafficking berattde om deras missoden. Det var otroligt upprorande att hora vad dem blivit utsatta for. Man blev ledsen i sjalen. Det som var positivt var att under tio ar har Brinda och hennes gang raddad omkring 3000 flickor fran trafficking. Den yngsta var en fem arig flicka som blev valdtagen av 6 man. Hur sjukt ar inte detta?!
Den har helgen har jag spenderat i Ooty hills station. Vi halsade pa barnhemmet Childrens home som drivs och finansieras av paret Sheela och Vernon Douglas. Childrens home ar ett center for unga flickor som kommer fran olika tuffa bakgrunder, dar far flickorna utbildning mat och tak over huvudet. Flickorna ar mellan 6-19 ar. Att fa traffa dessa flickor var otroligt rorande. Att se hur fulla med liv dem ar, deras stora genuina hjartan, deras generosetet. Det var sa otroligt rorande. Under sondagsbonen borjade jag grata nar dem sjong '"Your mama can let you down, your papa can let you down but Jesus never fails" Att veta vad dessa flickor har gatt igenom och anda se ett sadant stort leende pa deras lappar, det ar helt obeskrivligt. Om tva veckor kommer ytterligare 10 flickor fran Norra Indien hit som Vernon raddat fran missoden. Jag har filmat stallet men av tekniska skal sa kan jag inte fa upp klippet pa sidan.
Jag har tankt att min pengarinsamling ska ga hit istallet. Jag har fatt ihop hela 2104 kr. Ar riktigt stolt over alla som bidragit. Min ide fran borjan var att forsorja en hel by, dessvarre ar summan inte stor nog att kunna gora det och det ar inte helt ratt att bara bidra med mat och vatten till vissa familjer i byn. Darfor har jag bytt till Childrens home sa att dem kan ta in fler flickor, ge dem bra utbildning och en trygg tillvaro med karlek och lycka.
Ooty ar ett perfekta stallet for ett barn att vaxa upp i. Det ar frisk luft, otroligt fin landskap, frasht, dem sager nej till plast, maten ar organisk. Jag ar jatte nojd med mitt val och tackar djupligt alla for deras bidrag. Jag ska gora mitt basta for att fa upp klippet. An sa lange far ni noja er med bilder.
Val i Ooty har jag sjalv passat pa att njuta av den vackra naturen tillsammans med min vardpappa, hans kollega Eliza och min partner. Vi har gatt promenader runt bergen, akt bat i bergs sjorna,besokt te fabriken, varit pa the tribail museum. Bara att fa andas in frisk luft har varit otroligt underbart. Jag har fatt se en vild tiger, sa vackra ar dem. Har matat apor. Bara njutit av Indien.
Jag plockar te blad:)
Te plantor
Sa har gar det nar man matar apor med banan genom bilrutan:) Mycket harligt skratt dock:)
Det otacka med resan var att vi fick vittna en motorcykel olycka. Det var en man runt 30 arsaldern som dog. Hans kropp bara sprattlade och man sag blod rinna ur oronen pa honom. Riktit otackt. En bild som inte kommer forsvinna...
Kor forsiktigt!!!!
Love
Hidajete (Hide) Spahija
Wild life!
Jag kan inte förstå att halva tiden redan har gått här i Indien. Det var nu dags för Midcamp som vi spenderade i den otroligt fina och njutbara naturen i B.R Hills som är ett tribal område. Det går inte att beskriva hur vackert det var där uppe med alla dess vilda djur, höga bergstoppar och den sevärda soluppgången varje morgon. Vi bodde i små tvåmanna hyddor i skolområdet V.G.K.K. Dessvärre funkade inte toaletten i vårt rum. Det gick absolut inte att spola och vi hade ytterst lite kallt vatten att göra oss rent med. Man vet att man har anpassat sig när man hör sig själv säga; ” låt det vara, det går säkert att spola imorgon”, som om det vore det mest naturligaste saken i världen. Nu är det bara 5 veckor kvar här innan vi åker tillbaka till Sverige för att fortsätta vårt utbyte. Det blir 12 arbetsdagar kvar, fyra helger för vi avslutar med ett avslutningsläger med innan vi tar flyget hem den 6 april på min 20 års dag.
Midcamp som började i onsdags har varit ett mycket givande och skönt läger. Vi har haft många gruppdiskussioner, pardiskussioner, diskuterat framtidsvisioner, förhoppningar och rädslor samtidigt som vi reflekterat till tidigare tankar och känslor vilket har lett till att vi byggt bron från då till nu. Vi har haft fått tillgång till att smälta in och reflektera kring allt som har hänt under de 6 veckorna vi har varit här i Indien. Naturen vi levt i har varit till stor hjälp, att sova i de tysta har inte tillhört vanligheten här. Att vakna och känna dem varma solstrålarna mot en, att känna den friska doften av natur, att höra naturens musik i form av djurs röster och kicken av att se och veta att det finns vilddjur i närheten. Det jag uppskattade otroligt mycket var ändå när vi fick en tur genom the wild life. Våra förhoppningar var att få se en vild tiger men eftersom det var mitt på dagen så fanns det dessvärre inga vilda tigrar inom synhåll med bara känslan att åka jeep genom den vilda skogen och veta att man har alla dessa vilda djur omkring sig var otroligt spännande. Det var ett sånt lyckorus som spred genom mig, det var verkligen ren lycka att få känna sig som en i naturen. För även om vi inte såg mer än renar och elefantspår under turen så fick vi uppleva det vackraste av allt – naturen. Vi fick även en rundtur runt skogen där vi pratade med några av tribalfolket, vi fick höra om deras levnadsätt osv. Det var väldigt intressant.
(Banan plantor)
Efter turen så gick vi fram till sjön där de gjorde rent elefanterna. Jag tog mig friheten och gick fram och badade med dessa elefanter, fick ta del av att tvätta dem, mata dem samt var jag tvungen att ge den kramgoa elefanten en puss. Jag gick som på moln hela den dagen, så rik av lycka. Lägret gjorde så att vi svenskar kom varandra allt närmare. Vi började mornarna klockan 06.00 med att gå några kilometer upp till templet som låg längst upp på bergstoppen. Där hade vi en otroligt vackert utsikt över B.R. Hills och den otroligt vackra soluppgången. Med att njuta av sin bananfrukost på toppen var inte det lättaste. Vi förklarade krig mot aporna. Vi utrustade oss med stenar. Inte nog med att de stal vår mat och gick bort med skor. De lyckades även stjäla Carins mobil de små rackarna. Man fick gå igenom en kamp innan man kunde avnjuta utsikten med en härlig bok och solning. Kvällarna avslutade vi med bokläsning och mysprat i vår hydda samt framför en varm brasa. Vi har även klättrat i bergen i hopp och fasa att få träffa ett vilddjur. Det som även var riktigt skönt var att vi för en gångskull slapp bära indiska kläder. Vi kunde anpassa oss till den 30 gradiga temperaturen med leggings och linne. Det var något av det bästa, men nu har jag fått betala mitt pris. Har en otroligt räkbränna på axlarna, kylbalsam släng dig i väggen liksom. Inget hjälper.
En sak som jag fann rätt läskigt på lägret var skolbarnens sätt att be högt och i kör. Innan varje måltid satt alla på golvet med benen i kors och bad. Det var som taget ur en skräckfilm. Eftersom jag inte förstod vad de sa så lätt det och såg bara läskigt ut. De bad fem gånger om dagen.
En annan viktig sak som jag fick lära mig var en del om mig själv genom min parkamrat. En av uppgifterna var att berätta fem bra saker om sin kamrat och det var otroligt skönt och nödvändigt med en självförtroende boost. Speciellt när han tog upp sidor av mig som jag kände mig hjälplös på. Som på jobbet, jag känner inte att jag bidrar med mycket alls. Därmed såg han hur mycket jag bidrog med till dessa barn genom att vissa dem ömhet och få dem att känna sig trygga med en vuxen och det var precis det mitt mål med jobbet var. Så där kände jag mig stolt.
I tisdags ordnade min värdfamilj en födelsedags firande åt min partner som fyllde 25 år i onsdags samt åt vår handledare Johan och deltagaren Carin. Det blev en lyckad kväll med Bangalore gruppen, massa dans och god mat. Personligen körde jag en svensk traditionell födelsedagsfirande. Jag gick upp halv fem med en tårtbit och present och väckte honom med happy birthday låten innan vi begavs oss till lägret vid sex tiden. Något han inte vet än är att jag har ytterligare en överraskning åt honom. I smyg har jag tagit kontakt med alla hans närmsta vänner, ordnat gratis lokal och voila, födelsedagsfirande med hans nära och kära imorgon. Hoppas på en lyckad kväll så hålltummarna.
Nu är klockan mycket här och jag är helt slut efter helgens läger. Jobbet väntar imorgon, modeshow med barnen sen surprise party. Ska bli riktigt kul. God natt!
Love
Hidajete (Hide) Spahija
Livet i Indien
Förra helgen var vi i Mysore och hälsade på våra deltagare där. Det var en supermysig helg. Saru och jag sov över hos Emil och hans partner Arun. Att sova på en matta på golvet är faktiskt väldigt underskattad, jag vaknade helt utvilad den morgonen. Vi besökte palatset i Mysore, tempel, var på Zoo och hade en allmänt trevlig helg. Det mest händelserika var ändå tågresan dit och tillbaka. Det var galet mycket folk på tåget och den som hade vassast armbågar kom på och av tåget. Johan fick dra ut deltagarna ur tåget för att alla ska på och av samtidigt. Vi fick sitta uppe där man lägger väskorna i otroligt obekväma ställningar i fyra timmar, men det var mycket bättre än att stå där nere bland den enorma folkmassan i den trånga ytan.
Fast kedjad elefant...
Den här veckan har gått ut på att träffa olika film direktören, kändisar, modemänniskor, skaka hand med alla, le och verka intresserad och se trevlig ut. Jag har varit helt utmattad när dagen här närmat sitt slut. Den stora film stjärnan och regissören Upendra har gjort comeback med sin film Super. Tillsammans med Fire team Agnii är vi med i hans film där vi öppnar upp med en fire show. Och jag har tydligen skrivit historia. Jag är den enda tjejen som har ”lekt med eld” i hans filmer eller shower och för detta blev det ett otroligt stå hej, jag fick mer uppmärksamhet än killarna som rockade showen, jag fick göra en del intervjuer, fick vara med på en massa kort och det roligaste var att ALLA var otroligt skeptiska angående mitt framträdande under repetitionerna, vissa skrattade när dem såg att jag var med dem killarna istället för hejarklackstjejerna eller modellerna och för att jag var en vit tjej som var med i deras gäng, samt så observerade jag bara under repetitionerna för att se deras teknik. Jag fick lära mig att spruta eld en dag innan den stora dagen. I stort sätt så improviserade vi hela showen, det är så det funkar här. Vi pratar igenom hur konceptet ska se ut och sedan är det bara att göra. Galet roligt var det, jag överraskade alla med mina eldflammor. Jag var riktigt stolt när showen var över. För showen var inte bara en filminspelning, det var även en live sändning samt satt över 4000 människor i publiken för att se sin favoritskådis. Man kände en viss press på en då.
http://www.mid-day.com/news/2010/feb/190210-agni-kannada-film-fire-dance-swede.htm
(lanken till tidningen)
Forberedelser....
Det bästa med showen var att min bästa vän från Sverige – Pragya kom precis när vi satte ig
ång showen. Det låter hur klyschigt som helst men hennes närvaro gjorde så att all nervositet släppte och när hon sedan efter vårt uppträdande kom fram till mig så såg jag ingenting mer, det var ren glädje stund från dagen innan då jag fick samtalet att hon skulle komma och hälsa på mig i Bangalore. Vi har inte träffat varandra på 8 månader och så träffas vi i Indien, hur häftigt som helst. Hon är den enda som jag verkligen kan prata med här och som förstår hur jag känner och varför jag känner som jag gör. Det var som en tyngd släpptes och jag kunde andas lättare man märker väldigt snabbt vilka som är ens riktiga vänner när man gör en resa som denna. Vi har spenderat vår tid tillsammans med att bara njuta och skämma bort oss själva och prata, prata och prata. Igår var vi på spa tillsammans, fick massage, pedikyr, fotmassage samt en ansiktsrengöring. Otroligt skön dag, sedan bar det av in till Bridget Road där vi avnjöt en välförtjänt lunch följt av shopping och ytterligare mat och efterrätter.
I torsdags var det dags för CAD – day. Vi hjälpte till att fräscha upp en handikapp skola, där vi målade lekplatsen, tvättade rent deras fönster, rensade i trädgården tillsammans med barnen. Mycket roligt och uppskattande. Torsdagen var den bästa dagen, det var då showen var och bäst av allt – Pragya kom på besök.:)
Fredagens utbildningsdag var riktigt intressant. Vi hade en hijira på besök. Hijira betyder transa och hon berättade sin livshistoria om hur det är att vara transvestit i Indien. Jag satt med tårar i ögonen när hon berättade om de hemskheter hon utsatts för. Det som skrämde mig mest var ändå hur utsatta dessa människor är då de inte ens kan söka sig till polisen utan att uppleva en skam och förnedring. Varje dag är en kamp och de kämpar hårt för att överleva. Beundransvärt och starkt.
Den här helgen har jag annars bara spenderat med Pragya och levt ett liv i billigt vardagslyx. Vi har skämt bort varandra med spa, goa middagar ute i Bangalores fina restauranger och självklart utsökta efterrätter. Men framförallt har vi njutit av varandras avslappnade sällskap. Hon har även följt med till jobbet idag där vi håller på att ordna en fashion show för våra skolbarn. Barnen var otroligt duktiga, synd bara att lärarna inte uppskattade dem mer för deras engagemang utan dem fick för det mesta endast skäll. Vi får se hur detta kommer att gå i framtiden. Barnen på skolan är helt underbara men lärarna behöver otroligt mer kunskap än så här. Vi får se hur det blir i framtiden.
Nu ska jag lägga mig efter en ytterligare lång dag. Det är Pragyas sista kväll här och tillsammans med Saru så avslutade vi det på vår nya favorit restaurang No 70 på Bridget Road.
God natt !
Love
Hidajete (Hide) Spahija
One of them
Det har gått lite segt för mig på bloggfronten känner jag men det händer så mycket ständigt, dagarna är så otroligt långa så när man kommer hem så är man helt slut. Bara jobbet suger otroligt mycket energi ur en. I onsdags förra veckan fick jag hålla min första lektion helt själv med dessa barn som alla har speciella behov. Det enda jag fick som info talk var att slå barnen lite lätt om de inte lyssnade ” Hit light, hit light, it’s for discipline so you can hit light.” Never ever! Jag kan inte slå barn, speciellt inte barn med handikapp. Jag har nog aldrig varit så glad som när den lektionen var över. Jag måste öva mer på det där känner jag.
I torsdag höll Saru och jag vår utbildningsdag. Vårt ämne var om Women empowerment. Vi ordnade så att Brinda som jobbar med kvinnofrågor kom för att dela med sig sin information till oss. Utbildningsdagen blev mycket lyckad, både min partner och jag var nöjda med dagens resultat. Varje utbildningsdag börjar vi med att träffas svenska för sig och indier för sig tillsammans med våra respektive handledare för att få prata ut om hur veckan har varit. Vi kör alltid puls där alla får säga sitt och ingen ifrågasätter eller avbryter den som har pulsen. Efter lunch satt vi och lyssnade när Brinda berättade om hur indiska kvinnor har det, det var upprörande och frustrerande att sitta och lyssna på det. Såsom hon berättade verkade det som att man har mer respekt för kon än för kvinnorna här. Att kvinnorna föds endast till för att kunna tillfredställa andra som en slav. Här lider kvinnorna i tystnad för det är ingen som kan eller vill lyssna på dem, förstå dem. Varje dag så våldtas hundratals kvinnor. Av alla anmälningar som görs går 100 till rätten var av omkring 5 döms till fängelse.
Vi hade även väldigt intressanta diskussioner efteråt. Saru och jag hade ordnat ihop diskussionsfrågor. Vi delade in gruppen i fyra små grupper, varje grupp fick två frågor var som de skulle diskutera och sen presentera det gemensamt inför alla igen så att det blir en fri diskussion på det. Frågorna var följande:
· What is a woman and what is a man? How do you define the genders?
· What do you think about when you hear the word feminist?
· How do you think India is working with equality?
· Do you think the western view of equality is good or bad for India? Explain!
· Do you think women contribution to the society is good or bad for a nation? Explain!
· Do you believe women leave in fear in India/ Sweden?
· Arranged marriage is a common thing in India; women are often seen as a burden to families, how can we change that?
· It’s common that mean think woman’s virginity belongs to him. True? Do you think that is why it’s not socially accepted for women to lose their virginity before marriage?
Jag var väldigt nervös i början att frågorna skulle vara för kritiska men de indiska deltagarna diskuterade dem glatt. Fick även veta att det är olagligt här i Indien att förlora sin oskuld innan äktenskap och att majoriteten av tjejerna i gruppen anser att arrangerat äktenskap är det bästa sättet att gifta sig. De menar att deras föräldrar vet bäst vad som bäst för dem. Vi har en indisk tjej i gruppen vars dröm är att bli den perfekta hemmafrun. Hon är lika gammal som jag och känner sig mer än redo för att gifta sig. När jag fick reda på detta så tyckte jag synd om henne först, men sen slog tanken mig. Vem är jag att döma eller tycka synd, om det är det som gör henne lycklig? Men det är sorligt ifall det är det enda hon vet, kanske kommer Sverige fasen förändra hennes syn på sitt framtida liv då hon får möjlighet att se fler alternativ än äktenskap för att finna lycka.
I veckan har jag även lärt mig att hantera eld. Saru lärde ut mig lite eldtrix såsom att tända eld på fingrarna för att släcka det i munnen samt på kroppen. Fick lära mig att dra eld längs med armarna. Främst fick jag lära mig att respektera eld utan att vara rädd för den. Förr jag var bara rädd. Nästa steg är att lära mig att blåsa ut eld och sluka en hel eld pinne, nu kan jag bara sluka eld från fingrarna. Det var en riktigt häftig upplevelse, man fick sådan kick av det och jag vill bara lära mig mer. Saru har en förmåga att ge folk ett självförtroende utöver det vanliga. Han har en förmåga att få folk att känna att dem kan göra vad som helst. Det är precis det han har fått mig att känna nu. Han har fått mig att öppna upp mig mer, bli mer öppensinnad, att det enda som egentligen hindrar mig är jag själv, min egen rädsla. Det har gjort att jag uppskattar allting mer, tar tillvara på varenda sekund här. Jag börjar alltid dagen med tänka positivt, oavsett om det första jag gör är att slå i tån. Det är mycket lättare och skönare att hantera det med ett skratt, för om dagen inte blir perfekt så har den i alla fall varit bra. Jag hade ingen aning om jag någonsin skulle få för mig att sluka eld eller att någonsin skulle till Indien på en sådan här resa. Tankar skapar!:) http://www.youtube.com/watch?v=noczc3tgwjk ( check out the fire boys)
Fredagen var en hinduisk festival vilket innebär att ingen hindu sover under 24 timmar. Man ber till Guden Shiva den dagen samt så fastar man. Så att besöka ett tempel den dagen innebär att ha stort tålamod. Kön till de olika templen är kilometerlånga. För att hålla folk vakna hölls det en show med många olika uppträdande, över 2000 människor satt i publiken och jag tillsammans med två amerikanska tjejer uppträde med Sarus coola fire team Agnii. Jag kände mig så otroligt ärad att få stå på scen och leka med eld tillsammans med dessa mäktiga killar och publiken blev mäktigt förvånade att se västerländska tjejer på scen med dessa galna akrobat killar. Sarus telefon ringde nonstop den kvällen. Ett av samtalen var från en av Karnatakas största film direktörer, en av filmindustrins mäktigaste män som ville ha teamet med på en av hans live shower samt film den 18 februari så idag åkte han och jag tillsammans till direktörens hem/studio och hade en litet talk och jag ska tillsammans med Agnii team delta i hans live show.:) Under våra två timmar i studion fick jag flera modellerbjudande samt filmroller bl a en ledande roll i en av studions kommande filmer. Hade varit kul att vara med i en Bollywoodfilm men jag får nog leva på att dem i alla fall erbjöd mig roller.
Nu är klockan mycket här och mina skolbarn väntar på mig imorgon so i’m off to bed. Ska försöka uppdatera bloggen mer ofta så jag kan berätta mer om livet här. So far, bästa resan ever. Även motgångarna har varit bra, för jag har lärt mig något av dem varje gång. God natt!
Love
Hidajete (Hide) Spahia
What a week
Nu var det ett bra tag sen jag bloggade sist och det har verkligen hänt en hel del sen dess, i alla fall känns det som det. Jag ska försöka att kort sammanfatta min vecka.
Dagen efter Mikaelas och Tangas utbildningsdag (lördagen den 30 jan) stack hela gruppen ut på en badresa till en sjö utanför Bangalore. Självklart tog resan dit ca 4 timmar med buss, allt tar lång tid i Indien liksom, så denna resa var inte ett undantag. Det första vi såg när vi hoppade av bussen för att äntligen få bada var en skylt där det står: varning för krokodiler; Yeah!!! Det var otroligt skönt att bada i detta smutsiga vatten. Vi tjejer fick ha på oss leggings och t-shirt. Medans killarna kunde gå runt i bara kalsonger. Stället kryllade med djur. Det var rena Zoo där. Allt från hundvalpar med brända öron, till getter, kor som åt tidningspapper till apor som kom och stal ens mat medan man satt och åt. Man är inte i Indien om man inte ser apor lite överallt med. Och man har inte varit i Indien om man inte blivit ner skiten av en apa, som jag naturligtvis lyckas med. Det är en upplevelse för sig. Men bad dagen blev en lyckad och väldigt uppskattad dag. Helt klart värt den långa resan där man fick se den otroligt fina och sköna lantsnaturen.
Söndagen måste ha varit en av dem mest uppskattade dagar för mig här i Indien. Förutom att jag hade sovmorgon så var jag hemma själv – hela dagen. Här i Indien är man annars aldrig själv, det är alltid en massa människor runt omkring en, nya ansikten, nya namn som man ska komma ihåg och en massa, massa nya intryck att smälta in. Det här med egentid finns inte på agendan. Det enda jag gjorde den dagen var att stiga upp och göra mig i ordning sen gick jag upp på takterrassen med min bok och njöt av värmen och some Hide time. Guld värt. Sen så lagade jag mat tillsammans med min värdsyster vilket jag uppskattade väldigt mycket. Vi gjorde Purri tillsammans vilket är ett indiskt bröd som man dränker i varm olja i några sekunder för att sedan ätas, helst med något söt på.
This is how you make Purri - Voila
Måndag till onsdag består av volontärjobb. Jag trivs väldigt bra med barnen där och jag har börjat snappa upp några ord på lokalspråket kannada så jag börjar förstå dem mer och mer. Fast jag har märkt en hel del kulturkrockar även på jobbet. Skolan är riktigt bra och man ser verkligen att lärarna lägger tid på dessa elever… men… deras sätt att disciplinera dessa handikappade barn är inte okey i alla lägen. Dem skriker ständigt på barnen vilket resulterar till att barnen blir rädda och börjar kissa på sig och då blir det ytterligare skäll. Att barnen få stå i skamvrån är inte heller en ovanligsyn. Man får även se hur de hotar dessa barn med linjalen, så fort dem får syn på den så vet dem precis vart det kommer göra ont. Barnen har aldrig blivit slagna när jag varit i närheten men om de vet vart det kommer att göra ont med ett speciellt föremål då kan man räkna ut vad som kan ha hänt. Något mer som jag reagerat på, på min arbetsplats, är de sättet man inte får visa beröring för barnen. Man får inte hålla om dem när de är ledsna eller ge dem en kram, för då vänjer dem sig vid det. Här är det tough love som gäller och det funkar sådär för mig som i det här fallet endast kan uttrycka mig kroppsligt då dem inte förstår engelska. Samt ser man även hur barnen redan i tidig ålder (på skolan) lär sig att det är tjej och tjej som gäller och kille och kille. När barnen ska gå två och två någonstans så får kille och tjej absolut inte hålla hand, då kommer den barska lärarinna rösten fram och barnen blir återigen rädda.
Något jag verkligen har saknat den här veckan är västerländsk mat. Det som serveras här är, ris, ris, ris och ytterligare ris. För att tillfredställa min mage har jag bytt ris kolhydraterna mot snabbmat och gudomliga efterrätter, så nu har min partner och jag bestämt oss att vi ska börja träna 3-4 ggr veckan. Jag kör lite styrketräning med honom och han avslutar med att lära ut mig cirkusyoga. Det känns riktigt skönt efteråt.
Best chochlad cheescake ever!!! Yumm
Min partner är en performer. Han har sitt egna team där de dansar, har fireshows, spelar afrikanska trummor. You name it liksom, dessa killar har otrolig talang, vilket har resulterat till att dem är uppbokade nästan varje helg, de kommer även delta i delstatens storslagna show, Karnataka talangshow. De kom vidare till finalen som kommer att äga rum i mitten av februari. I onsdags hade dem en ”liten show” för ”bara” 500 personer. De roliga med dessa killar är att de övar aldrig tillsammans inför sina shower, de går igenom allt på plats och sen improviserar de på scen och allt blir helt storslaget. I onsdags fick jag ta del av deras team. Jag fick på mig en afrikans kurta, fick ett instrument som jag aldrig sett i mitt liv sen var det bara upp på scen med dem och börja improvisera. Vilken kick man fick alltså. Jag kände mig båda stolt och ärad att få ta del av deras team om så bara för en dag, vilken talang dem har, helt galet. Dem fick en hel publik att börja dansa till deras afrikanska trummor och att få ta del av det var en mäktig känsla.
Torsdagar för oss innebär CAD day (community activity day) vilket innebär att vi ska försöka hjälpa till samhället t ex med att städa ute på gatorna, hjälpa att måla en skola osv. Efteråt bjöd vår amerikanska gäst ut oss på middag.
Min värdsyster, amerikans gäst och min partner
Fredagar innebär utbildningsdagar och i fredags var det Carin och hennes partner som höll i det. Vi fick lära oss väldigt mycket intressant och rörande om barnarbete. Efter deras utbildningsdag delade vi upp oss i svenskar och indier. För vi svenskar var otroligt sugna på pizza medans indierna ville ha sitt ris, (som de äter tre ggr om dagen i hela sitt liv) innan vi stack ut på en nattklubb allihopa tillsammans. Detta blev verkligen en lyckad kväll. I början såg man hur obekväma de indiska tjejer var, för det var första gången man besökte en nattklubb för många av dem. Men när de såg att vi svenskar började dansa så hakade nästan alla på. Vi spelade biljard, dansade och hade en allmänt trevlig kväll.
Vi har även besökt en puppetshow där dockorna var i människostorlek och återvunna av tidningspapper. Det var Jessikas och hennes partners jobb som hade fixat det. http://edu.ananyatrust.org/ Väldigt uppskattat och rörande show, speciellt när man vet att det är barnen i skolan som lagt ner den tiden på dockorna och på pjäsen.
Dagen har varit väldigt skön. Jag började dagen med att besöka kyrkan. Min värdbrors pappa är präst så jag lovade honom att komma förbi. Efter kyrkan gick vi hem till dem åt och drack gott, spelade familjespel och hade en allmänt trevlig stund. Sen efteråt tog jag en auto och åkte in till shoppinggatan Bridget Road där jag strössade omkring själv bland dessa urval av billiga affärer. Det är otroligt skönt att gå själv på stan ibland och bara smälta in i den här folkmassan. Eller försöka smälta in, man känner sig fortfarande som en apa på Zoo när folk helt odiskret stirrar ut en. Jag har även lärt mig hantera autodrivers som försöker blåsa en rejält på pengar. Jag börjar med att ta kort på deras autonummer och bild, skicka det till dem jag ska till för att autodrivers inte alltid är helt pålitliga. Detta gör dem otroligt osäkra och mig trygg.
Det finns egentligen så mycket att berätta, så mycket att skriva om men jag vet inte vart jag ska börja. Nu är jag helt slut. Lång dag och klockan är mycket här. Glöm dock inte att skicka in er summa till projektet, hjälp oss att hjälpa! Sov gott!!!
Love
Hidajete (Hide) Spahija
